Har tragiskt nog på sistone inte sett så fasansfullt mycket film som jag hade velat. Detta må jag säga är något deprimerande för att inte säga skandalöst, men believe you me när jag säger att jag ska skärpa mig. Jag och min pojkvän har faktiskt satt upp som mål att försöka se så många filmer som möjligt från IMDB:s lista över de 250 bästa filmerna som någonsin gjorts. Naturligtvis blir detta ett livsmål och inte något som vi räknar med att ha gjort klart innan månadens slut. Ett problem med listan är dock att den ständigt ändras i och med att nya filmer ständigt tillkommer. Detta innebär att vi får utgå från hur listan såg ut när vi kom på idén. Det lär också bli ett aber att få tag i alla filmerna, men i och med att detta som sagt är ett livsprojekt så har vi ju förhoppningsvis lite tid på oss:)
Såg faktiskt igår en av filmerna från listan. Det var Stanley Kubrick`s Barry Lyndon som vi tog oss an. Jag är väl medveten om att Barry Lyndon är en sådan film som man bara ska älska om man vill vara en äkta filmkännare och kulturnisse, men enligt min mening har filmen inget att göra på listan över tidernas bästa filmer. Långsammare film får man nämligen leta efter. Visst, I`ll admit, den hade sina poänger. Den var snyggt gjord så som kostymfilmer ofta är, den hade också ett närmast briljant soundtrack. Inget av detta ursäktar dock det faktum att man bara längtade efter att dravlet skulle ta slut en halvtimme in i filmen.
Filmen handlar om Redmond Barry, en ung, fattig man från Irland som mer än något annat vill bli en respekterad gentleman inom aristrokratin. För att nå sina drömmars mål måste han dock lura och bedra. Han gifter sig till slut med en kvinna av fin börd bara för hennes ställning och rikedoms skull. Efter att han väl ingått äktenskap struntar han dock i sin nya brud och är öppet otrogen mot henne, samtidigt som han spenderar alla hennes pengar.
Låter handlingsmässigt kanske ganska ok såhär långt, men tråkigt nog är intrigen inte såpass spännande att det är motiverat att låta den breda ut sig över hela tre timmar. Det är inte någon direkt actionpackad film á la Gladiator eller Braveheart vi snackar om. När det gäller episka äventyrsfilmer är tre timmar a freaking walk in the park, eftersom tiden då bara flyger iväg. När man ser Barry Lyndon flyger inte tiden direkt iväg. Däremot känns sekunder som timmar och timmar som år. Sedan att huvudkaraktären är fruktansvärt platt och trist gör ju inte direkt att jag bryr mig vad som händer honom och därmed går ju liksom hela poängen med filmen om intet, eftersom idén just är att vi ska följa Redmond Barrys olika eskapader.
Kubrick`s skapade huvudperson har helt enkelt inte någon dragningskraft. Mitt slutgiltliga betyg kan därför inte bli mer än 2/5. Detta är enligt min mening ett exempel på en jäkligt överskattad film. Definitivt inte ett av Kubrick`s främsta verk.
Och med denna hårda kritik av en av tidernas största filmklassiker I wish you all a very good night.
onsdag 8 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan inte annat än att instämma i din kritik. Barry "the boring guy" Lyndon går nog till historien som den tråkigast karaktären nånsin. Puss
SvaraRaderaVilket kul initiativ med en filmblogg! Du skriver ju jättebra. Här ska det bli roligt att gå in och botanisera då och då.
SvaraRadera